Ida

Då har jag precis skurat rent hela lägenheten efter helgens bravader. Eftersom det är ganska tråkigt att städa satte jag på en skiva, vilken råkade vara "most wanted 1998" :) NOSTALGIKICK 2007! När låten "i will come for you" med Hanson kom fick jag en riktig tankeställare. Låten tog mig tillbaka till skoldiscona i matsalen i trean. Först var det någon poppig låt som "wannabe" med spicegirls, låten tystande och "i will come for you" sattes på. För ett ögonblick letade alla efternågon att dansa tryckade med, man hittade någon och började dansa, rodnade en smula när någon höll en på rumpan ;p Det var tider det. När ett bykymmer var att inte klara av ett mattetal, när sorg var att tappa bort sin favorit barbie. När total lycka var att hitta barbien igen eller när det fanns nybakta kanelbullar när man kom hem. När kärlek var att fråga chans på en lapp, och få ett "ja" tillbaka för att sedan göra slut efter en och en halv vecka. När pappa var störst och starkast. När det pirrade i magen när man lekte ryska posten, eller när storebror kunde skydda en från alla bekymmer i hela världen.
Men så är det inte längre, värden är inte bekymmerfri, kärlek är en aning svårare än ett "ja" på en skrynklig papperslapp och Storebror kan inte skydda mig från allt längre.
 Men jag är inte den som är den, livet leker och smeker. Klart att livet blir svårare ju äldre man blir, och ju mer ansvar man måste ta, men man får leva ut sin barndom på nytt lite senare, när man själv får barn :p. Meeen nu ska jag leva i nuet ;D

ha det gött, käka kött.

Nu har jag precis blivit "organ och vävnads donator" och det känns väldigt bra. Jag ska även gå till sjukhuset för att bli blodgivare.
Om man har en möjlighet att donera sina organ eller ge blod så att man kan rädda liv vill jag ta den chansen. Vad har jag för annvändning av mina organ när jag är död ändå?

Om du också vill bli donator så gå in på: http://www.livsviktigt.se

Detta händer inte. Sånthär får inte hända.
Förra året, den 12 september gick Caroline bort. Knappt ett år efter, den 2 september får hon sällskap av sin bror Alexander. Innom loppet av ett år mister föräldrarna två barn? Om det nu finns en gud, hur i hela helvette låter han något sånthär hända? ,
Caroline,  jag kommer aldrig glömma ditt skratt eller ditt leende. Det känns så konstigt att du står med på klassfotot och ler, och några timmar senare finns du inte mer.. jag kan fortfarande inte förstå det ibland..

hur kan livet vara så orättvist? jag kommer aldrig förstå hur detta kan hända en och samma familj. Jag  lider  verkligen med dem.. vet inte vad jag ska säga..

Ta nu hand om varandra där uppe i det blå, släpp inte varandras händer.. Vila i frid, sov nu så gott..