Astrid Lindgren nörd
Kalla mig barnslig, säg "att jag inte släppt min barndom", säg vafan du vill men jag ÄLSKAR astrid lindgrens filmer.
För någon dag sedan, kan det ha varit i torsdags? gick det först madicken på tv, efter det kom en slags dokumentär om Astid Lindgrns liv. Hon berättade som "sitt barndoms småland" och om alla de olika filmer/böcker hon skrivit. Bara hennes röst gör att jag på något barnsligt sätt blir lugn och bara vill sitta och lyssna vidare, hennes röst trollbinder mig. Hon fick mig trollbunden redan vid barnsben.
Den första låt jag lärde mig var "lille katt" och den andra låten jag lärde mig var "tänk jag drömde inatt att jag hade en katt. tralala" Kanske lärde jag mig lille katt först eftersom den slutade med "lille jaaaag, lille jaaag, lille söte AAAIIIJDAAAAA!". Men jag satt som klistrad framför tven när någon av astrids filmer sattes på. Jag menar, jag är döpt efter Ida i Emil i lönnerberga. (haha)
Astrid lindgren har ett sådant magiskt sätt att formulera sina ord och sitt tonläge att jag kan titta på barnen i bullerbyn, emil i lönnerberga, madicken, pippi ja alla filmer en hel dag.
Det är skitbra när jag passar emmie och ella, för de vill kolla på alla de filmerna hela dagarna och då får jag liksom en undanflykt att komma tillbaka till den oskyldiga tid när man låtsades att man var madicken med alla hennes fina klänningar och rostter i håret, eller när man lekte röd och vita rosen precis som i Mästerdektektiven Kalle Blomkvist.
"När två pojkar av exakt samma skrot och korn möts, ja då tänds där liksom ett ljus i deras ögon..." - emil
"Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort." - bröderna lejonhjärta
Haha, när jag nu satt och skrev detta kom jag på att jag och sofia en gång för längesedan, jag tror att det var när Astrid dog skrev en dikt om henne. Jag gick in på min asgamla lunar och kopierade den;
"en liten flicka föddes där älvorna bor.
på henns fötter satte dom små silverskor.
hon kommer från smålands innersta del,
hon var livlig, stark, oförstörd och hel.
hon växte upp med sin mor och far,
aldrig hon ensam var.
hon skrev böcker som fick människor att skälva av gråt och skaka av skratt,
en av dem fick hon av sin lilla skatt*.
men allting har en ände allting har ett slut.
Astrid Lindgren blev gammal och hennes liv är snart slut.
hon var en lycklig kvinna som bland barn fick stå,
tills livets klocka ringer nu är det dags att gå.
sakta lämmnade hon detta livet,
hon såg gränsen till himmlen och tog tveklöst det sista klivet.
överallt var hon älskad och fick tillslut det hon var värd.
hon var kvinnan som kunde flyga utan vingar och segra utan svärd...
*hennes skatt var hennes dotter karin som kom på pippi långstrump"
av ida och sofia - Fre 25 jul 2003 21:38 (haha, oh my fucking gud, fem år sen!)
För någon dag sedan, kan det ha varit i torsdags? gick det först madicken på tv, efter det kom en slags dokumentär om Astid Lindgrns liv. Hon berättade som "sitt barndoms småland" och om alla de olika filmer/böcker hon skrivit. Bara hennes röst gör att jag på något barnsligt sätt blir lugn och bara vill sitta och lyssna vidare, hennes röst trollbinder mig. Hon fick mig trollbunden redan vid barnsben.
Den första låt jag lärde mig var "lille katt" och den andra låten jag lärde mig var "tänk jag drömde inatt att jag hade en katt. tralala" Kanske lärde jag mig lille katt först eftersom den slutade med "lille jaaaag, lille jaaag, lille söte AAAIIIJDAAAAA!". Men jag satt som klistrad framför tven när någon av astrids filmer sattes på. Jag menar, jag är döpt efter Ida i Emil i lönnerberga. (haha)
Astrid lindgren har ett sådant magiskt sätt att formulera sina ord och sitt tonläge att jag kan titta på barnen i bullerbyn, emil i lönnerberga, madicken, pippi ja alla filmer en hel dag.
Det är skitbra när jag passar emmie och ella, för de vill kolla på alla de filmerna hela dagarna och då får jag liksom en undanflykt att komma tillbaka till den oskyldiga tid när man låtsades att man var madicken med alla hennes fina klänningar och rostter i håret, eller när man lekte röd och vita rosen precis som i Mästerdektektiven Kalle Blomkvist.
"När två pojkar av exakt samma skrot och korn möts, ja då tänds där liksom ett ljus i deras ögon..." - emil
"Ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort." - bröderna lejonhjärta
Haha, när jag nu satt och skrev detta kom jag på att jag och sofia en gång för längesedan, jag tror att det var när Astrid dog skrev en dikt om henne. Jag gick in på min asgamla lunar och kopierade den;
"en liten flicka föddes där älvorna bor.
på henns fötter satte dom små silverskor.
hon kommer från smålands innersta del,
hon var livlig, stark, oförstörd och hel.
hon växte upp med sin mor och far,
aldrig hon ensam var.
hon skrev böcker som fick människor att skälva av gråt och skaka av skratt,
en av dem fick hon av sin lilla skatt*.
men allting har en ände allting har ett slut.
Astrid Lindgren blev gammal och hennes liv är snart slut.
hon var en lycklig kvinna som bland barn fick stå,
tills livets klocka ringer nu är det dags att gå.
sakta lämmnade hon detta livet,
hon såg gränsen till himmlen och tog tveklöst det sista klivet.
överallt var hon älskad och fick tillslut det hon var värd.
hon var kvinnan som kunde flyga utan vingar och segra utan svärd...
*hennes skatt var hennes dotter karin som kom på pippi långstrump"
av ida och sofia - Fre 25 jul 2003 21:38 (haha, oh my fucking gud, fem år sen!)
Kommentarer
Trackback
