Ida

Kom precis hem från hampan. Mina fötter är så sjävulskt kalla, gaah, tror aldrig att de kommer bli varma igen.
Jävla edefell, kastar in mina nötpengar som dricks, haha, fuck you! :D nu fick jag inga chillinötter ditt fobbeck ;p

Nu ska jag skiva slutet på min novell i historia C, suck on that :D den är det mest lökiga jag skrivit i hela mitt liv.

"Jag drog kappan tätare om mig när det iskalla regnet öste ner. Hustaken, teglen, skorstenarna, allt gick i en nyans av grått när jag kom cyklandes in mot Hälsingborgs södra del. Det rök ur ett antal skorstenar och den sömniga staden höll på att vakna.  Regnet piskade ner mot kullerstenen längst gatan jag cyklade på och jag var kall ändan in i benmärgen den muggiga tisdagsmorgonen i september."  mahaha.

Nu ska Lina (som novellen handlar om, en flicka på 1920-talet) gifta sig med Valentin, en pojke på 19 år som har isblå ögon och mörkbrunt hår.

puss

Hon kände den melankoliska känslan av svunnen tid.